Arbetsträning =)

Lördagen bjuder på regn och rusk, och vad är då bättre än att kura ner sig i soffan och ta sin lilla dator i knät och slö surfa lite. Och då hamnade jag ju här på min lilla blogg.

Kom ju på att jag inte skrivit så mycket om min arbetsträning. Har ju bara nämnt att jag är i ramlösa. Jag har fått en arbetsträningsplats på Akademin för SER terapi. Där utbildar de samtalsterapeuter. Mitt jobb där är att ha hand om bokföringen och en del av administrationen. Utbildningen är på distans så det är mycket kontakt med eleverna via mail eller telefon. Fast de kommer ju till ramlösa vid olika tillfällen och där är ju många grupper och de håller även kurser så man träffar en hel del människor.

Vi är ju tre som jobbar med administrationen och sen är där alla lärarna. Och ni ska veta att det är så härliga människor som kommer till akademin. Det är ju människor som vill jobba med andra människor så ingen är dömande eller otrevlig och det är ju perfekt för mig för jag är ju konflikt rädd. Jag hatar att bli inblandad i konflikter och jag försöker att inte skapa några själv =)

Fast det är nyttigt med konflikter, där får man en chans att visa vem man är och vad man står för. Så jag tränar på det, jag ska verkligen bli bättre på att ta tag i saker istället för att glida undan. Man behöver ju faktiskt inte vara otrevlig fastän man säger sin åsikt och vad man står för. Man kan ju reda ut saker och ting utan kiv och liv.

Så nu när ni vet var jag arbetstränar så kanske ni förstår varför det är så bra för mig. För det första så är det inget tungt jobb, jag sitter mest vid datorn och jobbar. Sen har jag en väldigt förstående chef som heter Anki. Hon stöttar mig verkligen med min sjukdom och ser när jag inte mår bra. Och likaså min kollega Tina. De märker och ser och förstår men gör ingen stor grej av det, utan de bara precis finns för mig på ett sätt som inte går att beskriva.

Jag tror det var ödet som drev mig till akademin. Jag behövde lite lugn och ro i mitt liv och det får jag i Ramlösa. Fastän lokalerna är fulla med elever så är där så tyst och lungt. Och att sitta vid datorn i ett hus fullt av människor och kunna höra regnet som smattrar på rutorna, det är så avkopplande. Och tänk det, att ha ett jobb som är avkopplande.

Det här med att blogga har ju trillat bort lite för mig och anledningen är att jag sällan tar fram datorn utan sköter allt via mobilen. Och via mobilen kan jag inte kommentera andra bloggar. Så nu undrar jag om någon av er som brukar kommentera min blogg gör det via mobilen och i så fall hur sjutton gör ni då?