En Annelie och Jessica historia....

Tänkte bjuda på en Annelie historia så här på fredagen men jag har svårt att välja vilken hi hi det finns ju så många. Men jag tror jag bjuder på en där min lilla syster var delaktig hi hi...

Det var längesedan och jag och Jessica bodde hemma hos mamma och pappa. En av mina kompisar hette Peter och brukade vara med min pappa på jobb eftersom han pluggade till eletriker och pappa är ju då murare som nog alla vet. Och ibland så var där el jobb till Peter så de hade ju en hel del ihop....

På den tiden så kollade jag och syrran på "det okända" där de tog upp det här med poltergaistfenomen och ett par hade väldiga problem och kallade sitt väsen för "poltergaist Pete" Och "Pete the polt". Detta tyckte ju vi var roligt och satte det som smeknamn på Peter.

Och en kväll så ringer telefonen där hemma och Jessica svarar och jag hör henne säga " ha ha vi har hittat på så roliga namn på dig, vänta så ska du få prata med Annelie" och jag liksom Jessica tog ju helt för givet att det var min vän Peter så jag drar igång värsta grejen där "hallå Pete The polt" och skrattar och fjantar och ger inte personen i telefonen en chans. Till slut så blir personen i luren riktigt arg och skriker "kan jag få prata med Lasse". Då hör jag att det var ju inte Peter min vän utan detta var en av pappas kunder som oxå hette peter. Shit vad jag skämmdes, han var så arg och pappa var inte så glad han heller hi hi hi.......

Det var en gång....

.....när vi bodde på Strorgatan på tredje våningen. Jag kom hem från jobb och ingen annan var hemma. Jag gick in i vardags rummet och vi hade det ju så att den ena väggen bestod av två stora fönster och en balkongdörr. Och jag hade rullat ner för de stora fönsterna men inte balkongdörren. Och när jag tittar ut så ser jag en man på balkongen som står och tittar rakt in på mig. Jag blir ju skiträdd och bara skriker woooaaaaa och ni kan tänka er hur munnen är formad så mannen utanför ser ju verkligen hur jag skriker. Jag behåller ögonkontakten med honom men jag sneglar på bordet vid sidan om på telefonen, jag tänkte att jag måste få fatt på den och ringa polisen. Hallå en man på tredje våningen, på min balkong, hör ju inte till det normala. Men jag vågar liksom inte ta telefonen, helt stel av skräck.

Då ser jag hur mannen börjar att sväva uppåt. Asså jag fatta inget. Hallå, var det en spökman på balkongen. Varför flyger han runt på min balkong, flyg på nån annan balkong. Snart ser jag bara fötterna på honom och då ser jag även skyliften han stod på ha ha ha det var en stackars murare som skulle laga balkongen och där står jagoch skriker mitt högsta. Varför använder jag inte bara min hjärna och tänker lite med den istället för att hitta på fantasier med den hi hi att man liksom ite tänkte på det först, nä då tror man att det är en man på tredje våningen på balkongen som ska göra inbrott och sen tror man att det är ett spöke, mmm eller hur Annelie. Skärp dig!

Undras vad han tänkte om mig. Han hade ju nog en del att berätta för kollegerna sen för jag måste ha sett så dum ut hi hi hi.....stå och gala på det sättet som jag gjorde!!! Och som om inte det var pinsammt nog så fottade jag han sen oxå för att visa Markus hur läskig han såg ut. Ska leta upp det och lägga ut och visa er nån dag!

Det var en gång när jag gjorde bort mig........

Tänkte bjuda er på en av gångerna jag har gjort bort mig. Det är väl ett år sedan nu jag skulle ringa reumatelogen och fråga en sak. Sjuksköterskan visste inte svaret på min fråga så hon skulle ringa upp mig när jag pratat med doktorn. Då säger hon "är detta ditt mobilnummer" och i min förrvirrade hjärna så tycker jag hon säger " du kan få mitt mobilnummer". Då svarar jag " vänta ska jag hämta papper och penna" jag skyndar i väg för hämta papper och penna, kommer tillbaka och säger " mmm nu kan du säga numret" och hon rabblar ett nummer jag upprepar varje siffra ni vet så som man gör när någon säger ett nummer, man vill ju det ska bli rätt. När jag skrivit ner nummret så ser jag att det är ju mitt nummer??? "detta är ju mitt nummer" säger jag till sköterskan. Och hon svarar "ja jag frågade ju om det här var ditt nummer", "Aha" svarar jag, "jag trodde ju jag skulle få ditt nummer?" Då svarar sköterskan " varför skulle jag ge dig mitt mobilnummer" och då fattar ju jag att ja varför skulle hon det hi hi hi. Hon måste tänkt att denna kvinna får alldeles för mycket medeciner =).

När jag kom till reumatelogen nästa gång så sa sköterskan "jag måste bara ge dig en kram för du är bara för härlig" Ehhhh undras om det snackats i fikarummet.......Detta är bara så typiskt mig!!

Det bjuder jag på....

Idag har jag bara varit sååååå trött! Som vanligt har jag inte sovit några nätter och så upp tidigt på det och alla de timmar jag förlorat tog jag igen i eftermiddags. Sen gjorde jag och Elin tacos och till efterrätt chokladpudding. Sandra har jag inte sett röken av och jag kommer inte träffa henne förräns i morgon och då kommer hon hem med en kille så då håller de sig säkert på rummet så då får jag inte träffa henne då heller. Saknar min stumpa, tomt utan henne!!

Tänk på det alla småbarns mammor, passa på och njut av era barn för när de kommer i tonåren så ser ni inte röken av dem. Tomt känns det, men det är roligt att de passar på att leva livet och hänga med kompisar. Sandra drar sig mer och mer åt Perstorps hållet och snart flyttar hon väl in hos min storasyster.Det är ju där hon sover i natt, Både Sandra och Elin älskar att vara i Perstorp.

När de har kompisar här hemma i Åstorp så är det hos oss de hänger och de får de så gärna göra, det är kul att sitta och prata med ungdommarna, höra hur de resonerar och kanske hjälpa dem lite på traven med sitt tänkande hi hi...

Annars är allt som vanligt, gått och väntat en vecka nu på mitt röntgen svar. Jag vet att något är galet det känner jag ju, frågan är bara vad. Men men det lär väl tiden utvisa, jobbigt att vänta bara.

Skulle gärna skriva nåt kul men det har ju inte hänt så mycket. Men jag kan ju bjuda er på en gammal "Annelie historia". Ni vet ju att jag kan vara ganska så förrvirrad och hitta på de mest tokiga saker. Jag har gjort bort mig så många gånger. Så jag kan bjuda på ett minne sen förr hi hi.

Det var så här att jag skulle beställa pizza, och jag skulle ringa och beställa. Jag gillar inte när folk är omkring mig när jag ringer så jag går in i vårt sovrum samtidigt som signalerna går fram. Då ser jag Elins läx böcker på mitt skrivbord och tänker "varför har hon inte gjort läxan" samtidigt svarar de på pizzerian i telefonen och jag säger "hej, jag skulle vilja göra läxan" och killen blir helt tyst. "va???" hör jag han säga. "Ehhh jag skulle vilja beställa" säger jag snabbt och killen fick ett gott skratt. Markus fick hämta pizzorna. Som jag skämdes hi hi hi......

Och bara nu härom veckan så tågar jag in på samma pizzeria och ska beställa en kyckling rulle till sandra. Jag går in och säger "jag vill beställa en vitlöksrulle", killen tittar frågande på mig och säger att han inte vet vad jag menar. Då säger jag det extra tydligt, för jag var ju helt övertygad om att jag sa rätt " en viiiitttlöööksruuullle". Killen blir lite frustrerad "vad vill du ha, e det vitlöksbröd du menar eller??" Men jag har beställt detta många gånger förklarar jag för honom och han bara tittar på mig och säger, "vi har inte det". Då blir jag nästan arg och kommer på i samma stund att jag sagt fel. "ojsan en kycklingrulle menar jag ju hi hi". Jag kan säga att min man ville inte kännas vid mig hi hi hi..............Och jag gick tyst och satte mig och väntade på maten. Sen hörde jag han fråga Markus "är det din fru?" Hi hi hi gissa om Markus ville svara nej på den frågan!!!!

Japp nu bjöd jag på två Annelie historier, men det är bara för det är fredag!!!