måndag 30 januari 2012
Möte om sjukdommen!!!
Idag har jag varit på möte med Försäkringskassan. Och den oro jag kände innan mötet hade jag ju inte behövt att ha. De två nya handläggare som ska jobba med mig nu var sååå trevliga och precis lika goa som min huvudhandläggare.
Men de lyssnade så noga på vad jag hade och säga och det vet jag ju är deras jobb men det verkade verkligen som de uppriktigt var förbryllade över min situation och att de skulle försöka hjälpa mig med att hantera allt som hör till situationen.
Men att sitta och prata om sjukdommen är tufft, det är tufft att sätta ord på hur man känner och hur man mår. Och när jag redogjort för mina medeciner så sa de" och dessa medeciner tar du en gång i veckan?" och när jag svarat så sa de " tar du allt detta varje dag?????" Ehhh ja det är ju dem som håller mig uppe. Det är de som får mig att orka att se "pigg" ut. Ingen som jag träffar kan ju ana att jag har en aggressiv sjukdom som härjar inne i min kropp.
Och sen bad de mig beskriva min sk "diagnos" och när jag då med ett leende på läpparna berättade att " sjukdomen är kronisk och har satt sig på mina lungor, och kan komma att drabba hjärta, hjärna, nervsystem, benmärg muskler mm." Då tittade de på mig och tyckte att jag var så positiv.
Jag tänkte på detta när jag traskade hem. Skrattade lite för mig själv. De skulle se när jag har mina tycka synd om mig dagar. Då sätter jag på musik högt och sen tjuter jag och tycker att allt är så orättvist. Tårarna sprutar och då finns det ingen det är mer synd om än mig hi hi hi hi. Sen när jag tyckt synd om mig färdigt så sätter jag på mitt leende och inväntar att Markus och barnen ska komma hem. Men då kunde ju fk komma hit och kalla mig positiv hi hi hi då hade de kallat mig psykist störd ha ha......
Men det har tagit sin lilla tid att komma tillfreds med livet igen, att komma tillbaka till det liv jag hade innan går inte, det har jag fått acceptera och lika så det här med att vissa av mina vänner tycker inte jag är så kul längre och att gå ut med någon som har gått upp 30kg i vikt är ju kanske lite pinsamt. Detta har jag accepterat och lagt bakom mig. Men jag har bestämmt mig för att ta kontrollen över mitt liv igen och göra det värt något. Och det ska jag försöka göra med alla de nya värderingarna som sjukdommen gett mig, jag är så mycket starkare som person nu än jag någonsinn varit och de som inte träffat mig under tiden hade nog inte känt igen mig. Fast en positiv förändring får jag ju säga hi hi sjukdomen och min goa, underbara make har hjälpt mig att bli en person som jag kan trivas med hi hi hi och mer levnadsglad än jag är nu har jag nog aldrig varit.
Men de lyssnade så noga på vad jag hade och säga och det vet jag ju är deras jobb men det verkade verkligen som de uppriktigt var förbryllade över min situation och att de skulle försöka hjälpa mig med att hantera allt som hör till situationen.
Men att sitta och prata om sjukdommen är tufft, det är tufft att sätta ord på hur man känner och hur man mår. Och när jag redogjort för mina medeciner så sa de" och dessa medeciner tar du en gång i veckan?" och när jag svarat så sa de " tar du allt detta varje dag?????" Ehhh ja det är ju dem som håller mig uppe. Det är de som får mig att orka att se "pigg" ut. Ingen som jag träffar kan ju ana att jag har en aggressiv sjukdom som härjar inne i min kropp.
Och sen bad de mig beskriva min sk "diagnos" och när jag då med ett leende på läpparna berättade att " sjukdomen är kronisk och har satt sig på mina lungor, och kan komma att drabba hjärta, hjärna, nervsystem, benmärg muskler mm." Då tittade de på mig och tyckte att jag var så positiv.
Jag tänkte på detta när jag traskade hem. Skrattade lite för mig själv. De skulle se när jag har mina tycka synd om mig dagar. Då sätter jag på musik högt och sen tjuter jag och tycker att allt är så orättvist. Tårarna sprutar och då finns det ingen det är mer synd om än mig hi hi hi hi. Sen när jag tyckt synd om mig färdigt så sätter jag på mitt leende och inväntar att Markus och barnen ska komma hem. Men då kunde ju fk komma hit och kalla mig positiv hi hi hi då hade de kallat mig psykist störd ha ha......
Men det har tagit sin lilla tid att komma tillfreds med livet igen, att komma tillbaka till det liv jag hade innan går inte, det har jag fått acceptera och lika så det här med att vissa av mina vänner tycker inte jag är så kul längre och att gå ut med någon som har gått upp 30kg i vikt är ju kanske lite pinsamt. Detta har jag accepterat och lagt bakom mig. Men jag har bestämmt mig för att ta kontrollen över mitt liv igen och göra det värt något. Och det ska jag försöka göra med alla de nya värderingarna som sjukdommen gett mig, jag är så mycket starkare som person nu än jag någonsinn varit och de som inte träffat mig under tiden hade nog inte känt igen mig. Fast en positiv förändring får jag ju säga hi hi sjukdomen och min goa, underbara make har hjälpt mig att bli en person som jag kan trivas med hi hi hi och mer levnadsglad än jag är nu har jag nog aldrig varit.
lördag 28 januari 2012
Mina tre laster i livet!
Har ni några laster? Det har jag.....
1. Jag är tokig i oboy!
2. Jag älskar Mac Donallds mat! (fast vi äter det typ aldrig, markus hatar det)
3. Jag är tokig i att rensa öronen med tops!
Dessa saker fullkomligt kallar på mig hi hi. Varje gång jag går ut i köket så blir jag så sugen på oboy och får ha en riktig konversation med mig själv att låta bli. Och frågar jag Markus om vi ska äta på McD och han sen kör förbi vilket han alltid gör så blir jag på dåligt humör och surar som ett barn och det sist nämda med topsen det vet jag att det är inte bra men jag kan inte låta bli dem där de ligger i sin ask på toaletten hi hi hi!!!!
1. Jag är tokig i oboy!
2. Jag älskar Mac Donallds mat! (fast vi äter det typ aldrig, markus hatar det)
3. Jag är tokig i att rensa öronen med tops!
Dessa saker fullkomligt kallar på mig hi hi. Varje gång jag går ut i köket så blir jag så sugen på oboy och får ha en riktig konversation med mig själv att låta bli. Och frågar jag Markus om vi ska äta på McD och han sen kör förbi vilket han alltid gör så blir jag på dåligt humör och surar som ett barn och det sist nämda med topsen det vet jag att det är inte bra men jag kan inte låta bli dem där de ligger i sin ask på toaletten hi hi hi!!!!
Söndag! Näe Lördag......
Idag har jag haft känslan hela dagen av att det är söndag. Sen kom jag ju på att nej nej det är bara lördag och då blir man ju suuuper glad! Gick upp vid nio idag, det är ju det absolut senaste jag kan ta morgonmedecinen utan att bli dålig. Så jag knaprade i mig pillerna och väntade en stund så de kunde verka och sen städade jag lite. Inte för här var direkt att städa men så där lite små fixande.
Sandra var ju ensam hemma i går kväll med två kompisar och de gjorde hemma gjord pizza och kollade film. Jätteduktiga var de som hade städat och fixat undan efter sig. Sen gick killen hem och tjejen stannade kvar över natten. Idag är det dags för ekebo och Markus har lovat att köra dit Sandra och polarna och sen ska han hämta hem dem i natt.
Och som den hönsmamman jag är så kommer jag sitta uppe och kolla så att allt går rätt till hi hi hi så inte Markus somnar eller nåt.
Igår kväll var vi ju hemma hos min lillasyster och hennes man och det var jättetrevligt. Synd att vi inte träffas oftare men det är svårt att få ihopa en träff så det passar alla. Men vi får försöka bli bättre på det.
Och idag fyller ju mitt lilla gudbarn och systerdotter (samma person alltså hi hi) år. Hela två år har hon hunnit bli. SÅ stort Grattis på din dag snäckan!
Sandra var ju ensam hemma i går kväll med två kompisar och de gjorde hemma gjord pizza och kollade film. Jätteduktiga var de som hade städat och fixat undan efter sig. Sen gick killen hem och tjejen stannade kvar över natten. Idag är det dags för ekebo och Markus har lovat att köra dit Sandra och polarna och sen ska han hämta hem dem i natt.
Och som den hönsmamman jag är så kommer jag sitta uppe och kolla så att allt går rätt till hi hi hi så inte Markus somnar eller nåt.
Igår kväll var vi ju hemma hos min lillasyster och hennes man och det var jättetrevligt. Synd att vi inte träffas oftare men det är svårt att få ihopa en träff så det passar alla. Men vi får försöka bli bättre på det.
Och idag fyller ju mitt lilla gudbarn och systerdotter (samma person alltså hi hi) år. Hela två år har hon hunnit bli. SÅ stort Grattis på din dag snäckan!
fredag 27 januari 2012
Fina Ida!
Pitbull - International Love ft. Chris Brown
Förra låten jag lade ut är ju långsam och fin men vill man ha en upptempo låt så har ni denna. Jag blir sjukt sugen på att släppa loss till denna och en grymt fin video med fina färger och så. Men även denna ska höras med bra ljud högt, det ska all musik hi hi hi så upp med ändan ur soffan och skaka loss med pitbull och chris brown.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)