Jag har börjat köra sån där varannan dag blogg hi hi, men det måste ju bli bättring på det=) Igår hade jag ju inte tid för vi var ju på kalas hos söta sebbe som fyllde fjorton. Han är så söt och go den grabben. Så fick man ju träffa familjen, för en gång skull var ju alla friska när det var kalas. Sjukdomstiderna börjar dra förbi så man kan träffa folk igen. Så nu börjar det bli goa tider.
Och jag väntar ju samtal från sjukhuset, var och träffade en läkare på hemmatologen i torsdags och han gick in i ryggen och tog ett benmärgsprov och så tog han ut en bit skelett, stor som en spik ungefär. Så nu väntar jag på svaret och jag har nog aldrig kännt mig så orolig för ett provsvar som jag gör nu. Jag är skiträdd faktiskt.....och de skulle ringa denna veckan om det var akut, annars hör doktorn av sig nästa vecka. Så jag blir så rädd när min mobil ringer, hjärtat dunkar på rätt bra faktiskt tills jag ser vem det är som ringer.
Så om jag inte bloggar så är detta anledningen. Jag känner ingen ro alls, vill gärna pyssla med något hela tiden så jag glömmer, men hur glömmer man???. Tankarna svävar dit hela tiden och jag känner ju hela tiden i kroppen att något är fel. Jag har väldigt ont. Men oavsett vilket svar jag får så kommer jag aldrig ge upp, det måste bli bra, det bara måste.....
Idag har jag varit ute på promenad med Elin, sen gick vi till oj och gottade oss med varsin korv. Jag bytade in mina lotter och köpte ojs egna lottpaket, det stora som innehöll massor av nya lotter. Så nu hoppas vi på att bli lite rikare.....vet inte vad jag gjort om jag vunnit pengar. Kanske köpt en ny säng och hoppats på att kunna sova gott på natten, ett trädäck på baksidan så man kan sitta och sola sig nu till sommaren. Ja det kan man ju ändån, men det hade blivit fint med trädäck. Och ett staket på framsidan så inte grannens hundjävlar springer in och kissar på mina krukor. Ja hålen hade ju varit många att stoppa dem i.
I morgon är det dags för Ramlösa igen och gud vad jag tycker det är kul. Arbetsuppgifterna är perfekta för mitt mående och jag känner att jag kan, jag kan det jag blir ombedd att göra. Bokföring, fakturering med mera, jag trodde aldrig jag skulle tycka det var så kul. Och kollegerna ser mig för den jag är och inte som en sjuk person. Och detta gör att jag mår väldigt bra i själen. Jag får vara jag!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar