Sandra är på en av de fasansfullaste platserna i världen...

Vilka trogna läsare jag har =) Fast jag är usel på att skriva nu för tiden så hänger ni kvar här på min sida. Det är bara det att det här med benmärgsprovet hänger över mig och för varje dag som går så är det ju en dag närmre ett besked. Ett besked som ju kommer att påverka mitt liv vad det än blir.

Och så är ju min Sandra i en annan del av världen, hon är två timmar bort med flyg. Hon är i Krakow och kommer att vara med om något som faktiskt är ganska så stort. Hon är på en plats som verkligen varit helvetet på jorden. Jag önskar att guiderna de har med sig gör detta på ett sätt så ungdommarna verkligen fattar vad de är de kommer att bevittna. Jag ryser i hela kroppen, tänk at få gå på den plats där en gång detta hemska inträffat.

Jag blir ju berörd bara av att vara på gamla slott, jag känner verkligen hur de som en gång levde där vandrar omkring, och man kan nästan höra hur de arbetar i slottens alla vrår. Tänk då att få stå i självaste Auchwits-Birkenau. Det ska jag lägga till på min att göra innan jag dör lista. Det bara måste vara en upplevelse, en väldigt sorglig sådan.....Man blir så ledsen i hjärtat, tänk att se sin man och sina barn slitas ifrån en och aldrig få se dem igen. Stackars stackars människor.

Men jag längtar till på lördag då Markus hämtar hem stumpan igen så hon kan berätta och vi kan få se kort, hon lovade att ta massor. Ska bli så spännande att höra henne berätta om hur hon kände när hon vandrade runt på denna fasans fulla plats.......Har hon inte blivit berörd så har vi misslyckats med uppfostran hi hi hi.... Nä det vet jag att hon kommer bli. Men jag tror det är nyttigt att få känna. När jag gick på gymnasiet så fick vi lyssna på en fånge som suttit i auchwits och det kommer jag aldrig glömma. Som jag grät när jag hörde hans historia, efteråt fick vi träffa honom, men jag var helt paralyserad, hade jag pratat med honom så hade jag gråtit ännu mer. Jag var ju bara sexton och hade jag fått den chansen så hade jag absolut tagit mod till mig och frågat honom lite mer, det var ju faktiskt därför han var där, för att få berätta......

Idag händer inte så mycket mer än att jag ska ta en stol och sätta mig i solen på framsidan en stund, det är en härlig dag och jag tänker ta vara på den.

Kram på er...