Kärlek....

Vi kom ju i säng senare i går eftersom vi var hos Sara och Oliver. Så i morse var det lite segt att gå upp men jag var ju tvungen att gå upp tidigt och ta min medecin.Och för en gång skull så vaknade inte Markus. När jag kom ner hade jag svårt att ta mig upp igen för att lägga mig, så jag lade mig på soffan och vilade lite och för att vänta på att medecinen skulle börja verka, och jag slumrade nog till för sen märker jag hur min man kommer och lägger mitt täcke på mig och stoppar om mig. Och jag bara blev så glad. Jag har den goaste omstänksammaste mannen i världen.

Sen liksom stannade jag på soffan idag. Har bara legat och njutit av dagen. Kollat lite på film och bara slappat.

I morgon är det dax. Dax för undersökningen av mitt skelett och som jag nog sagt tidigare är jag inte rädd för undersökningen utan för svaret. Jag har verkligen tänkt det värsta scenariot för att inte känna mig besviken. Jag är så rädd för att få negativa besked slängt i huvudet så jag tänker det värsta tills jag vet. Så är jag ju beredd, tycker INTE om att bli negativt överaskad.

Men samtidigt knäpper jag mina händer och ber till universum att göra så jag får ett besked som i alla fall kan gå att fixa till. Operationer och undersökningar kan jag stå ut med, bara jag får vara med Markus och töserna och att vi får bli gamla tillsammans. Jag har ju precis börjat njuta på riktigt av mitt liv. Så det hoppas jag ju kunna fortsätta att göra för jag älskar livet.

Och det kommer att ta sju timmar med bussresa och allt i morgon. Fattar inte var jag ska få den energin i från, men det tar vi i morgon. Jag önskar som vanligt er en jättebra dag i morgon och jag hoppas att vi kan stråla i kapp, fast jag vinner nog för jag bllir ju dopad med lite radioaktivt hi hi .......Men sprid lite kärlek till varann, det behöver vi ju alla!!!

Kram på er!!!