En ny dag idag! Känner mig glad, förväntansfull och full av mod. För det krävs det av mig idag. Jag har aldrig varit så lugn inför det som komma skall. Hade det varit för ett år sedan hade jag varit ett nervvrak. Men jag känner mig starkare än någonsinn idag och om jag misslyckas så gör det faktiskt inte så mycket. Jag duger ändå.
Jag vet ju nu att jag går emot mina egna principer för jag hatar när folk skriver A men inte B men jag kan bara inte skriva vad jag ska göra idag, inte förrän allt är klart och jag vet att det ordnar sig med mig. Men det är ytterliggare ett steg för att komma ifrån sjukdommen som gör sig påmind i varje andetag och kylan är djävlig för mina lungor och muskler. Och på söndag ska jag på en MR röntgen, så det är ännu en sak som gör att jag kommer få vetskap om min framtid.
Så jag har hopp om mig själv just nu, hopp om att inte blli nån bitter människa som sitter hemma i soffan och vrålar på mannen och barnen hi hi hi. Kanske kommer jag att klara av att leva ett parallellt liv med sjukdommen. För första gången sen jag skrevs ut från lund och jag fått reda på vad de tror att jag lider av så känner jag hopp inför framtiden. Fast jag är fullt medveten om att allt kan ryckas ifrån mig så lätt så jag tar ingenting för givet och en dag i taget......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar